42
genom besvär i den ordning som är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut. Förordnande enligt strandlagen skall lända till efterrättelse utan hinder av förd klagan (10 §).
De bestämmelser som erfordras för tillämpningen av strandlagen meddelas av Konungen (11 §).
Gällande tillämpningsföreskrifter till strandlagen (SFS 1952: 383) innehåller bestämmelser om förfarandet vid bland annat utfärdande av strandlagsförordnande samt prövning av fråga om tillstånd till bebyggelse inom förordnandeområde. I det förra hänseendet finns bestämmelser om hörande av markägare, kommuner och samhällen samt utställningsförfarande (1 §), beskrivning av förordnandeområde och publicitet (2 §) samt delgivning (3 §). I det senare hänseendet finns bestämmelser om ansökningshandlingarnas beskaffenhet samt om besiktning (4 §).
I ersättnings- och planeringsfrågorna föreskrives följande.
Den som vill göra anspråk på ersättning för inskränkning i bebyggelserätt eller för anordnande och underhåll av grind eller annan genomgång skall göra framställning därom hos länsstyrelsen, som äger att på kronans vägnar träffa överenskommelse med sakägaren om ersättningen. Länsstyrelsen äger anlita sakkunnig person för utredning av ersättningsfrågan (5 §). I vissa fall skall ersättning för inskränkning i bebyggelserätt av länsstyrelsen hållas inne under viss tid även om nedsättning ej skall ske enligt strandlagens regel härom (6 §).
Länsstyrelsen bör i mån av behov låta verkställa utredning angående den befintliga bebyggelsen inom länets strandområden samt utarbeta riktlinjer för bebyggelsens fortsatta utveckling därstädes. För sådant ändamål äger länsstyrelsen anlita biträde av sakkunnig person (7 §).
C. Naturvården i speciallagstiftningen
Frågor rörande naturens skydd och vård behandlas på ett flertal ställen i speciallagstiftningen. Byggnadslagen den 30 juni 1947 med tillhörande byggnadsstadga den 30 december 1959 har ur naturvårdssynpunkt en utpräglat social prägel. Genom de översiktliga planinstituten regionplan och generalplan i kombination med befogenhet att avgöra var tätbebyggelse får uppkomma har det allmänna tillagts stora möjligheter att vid samhällsplaneringen tillse att områden för friluftsliv blir i erforderlig utsträckning reserverade för detta ändamål. Sambandet mellan byggnadslagen och naturskyddslagen i detta avseende har ovan berörts vid behandling av institutet naturpark. Vid planläggning enligt byggnadslagen skall vidare tillses att områden med särskild naturskönhet, säregna naturförhållanden eller bebyggelse av historiskt eller kulturhistoriskt värde såvitt möjligt bevaras. Ett stadgande av direkt naturvårdande karaktär
