på grund av skönhet, läge eller egendomlig beskaffenhet är av väsentlig betydelse för allmänheten. I stadgandet inbegriper man också träd och trädgrupper, stengärden, häckar o dyl, geologiska bildningar samt växter och djur, vilkas bevarande är av naturvetenskapligt eller historiskt värde eller av intresse ur undervisningssynpunkt.
Mot ersättning till markägaren kan allmänheten meddelas rätt att färdas i naturen på områden, som är av väsentlig betydelse för friluftslivet. Färdseln skall dock kunna äga rum utan åsidosättande av ägares eller innehavares berättigade och väsentliga intressen.
Ansökan om fredningsåtgärder kan blott inges av departementen, kommunalbestyrelserna (-fullmäktige) och vissa angivna institutioner som Danmarks naturfredningsforening.
Enligt 1917 års lag tillsattes lokala fredningsnämnder — en för varje amtsrådskrets. Ordförande i nämnden är en av amtets domare, utsedd av statsministern. I övrigt finns ytterligare två ledamöter — en utsedd av amtsrådet och en av den kommun, inom vilken fredningsärendet är aktuellt.
Fredningsnämnds beslut kan föras vidare till överfredningsnämnden, vilken består av en av statsministern utsedd ordförande, fyra av riksdagen valda ledamöter och två av högsta domstolen inom sig valda ledamöter.
Vidare finns en värderingsnämnd om tre personer, varav två, däribland ordföranden, utses av statsministern. Den tredje väljs av berört amtsråd eller borgarrepresentationen i Köpenhamn.
Många naturfredningsåtgärder innebär ett ingrepp i äganderätten. Av hänsyn till bl a ersättningsfrågorna har man därför lagt avgörandet i handen på dessa domstolsliknande organ med högt kvalificerad juridisk sakkunskap. Systemet sammanhänger med att Danmarks grundlag stadgar, att ingen kan tvingas avstå sin egendom utan att det allmänna kräver det och i så fall endast mot full ersättning.
Av intresse är de danska bestämmelserna om ersättningar förorsakade av beslut om fridlysning eller färdselrätt. Statsverket svarar i allmänhet för hälften. Om området är beläget i stad (eller vissa andra kommuner) svarar denna för den andra hälften, annars svarar vederbörande amtsfond för ersättningen. Om ersättningsbeloppen är stora och ärendena har betydelse för hela landet — men icke direkt för berörd kommun — kan fredningsnämnden besluta att statsverket svarar för två tredjedelar av ersättningarna.
Som ett rådgivande och initiativtagande organ finns ett statens naturfredningsråd. Av rådets sju ledamöter utses tre av undervisningsministern efter samråd med universitetens matematisk-naturvetenskapliga fakultet (närmast de botaniska, zoologiska och geologiska institutionerna). En ledamot skall vara skogssakkunnig och utses av lantbruksministern. De återstående tre utses av statsministern; en av dem skall vara arkitekt.
