50
och avsätts på staten tillhörigt område. Om området är 50 ha eller större eller om det är under 50 ha men av särskilt stor ekonomisk betydelse, fordras riksdagsbeslut för dess avsättande. I annat fall räcker det med regeringens godkännande.
Nationalparkerna benämnes i lagen »särskilt skyddsområde» och utgör områden där en representativ och jungfrulig natur skall stå öppen för turism och friluftsliv. Inom dessa är det förbjudet att upptaga odling eller verkställa avverkning, beta kreatur, utnyttja malmfyndighet eller vattenkraft eller skada marktäcket genom olika former av täkter eller skada växt- och djurlivet mm.
Naturparkerna, lagens »allmänna skyddsområde», är däremot främst reserverade för den vetenskapliga forskningen. I naturparkerna vill man skydda vetenskapligt värdefulla formationer av olika slag samt växt- och djurlivet för de faror, som alltid hotar i områden där människor får röra sig fritt. I ortsbefolkningens och de nomadiserande lapparnas intresse har man dock varit tvungen att göra många undantag från fredningsbestämmelserna. De stora rovdjuren björn, lo, varg och järv är fortfarande fredlösa även i naturparkerna.
Nationalparkerna och naturparkerna har tillkommit efter noga utarbetade förslag från landets naturvetenskapliga och naturskyddsintresserade samfund och från statens naturskyddsinspektör. De är jämnt fördelade över hela landet och utgör alltså en representativ provkarta på olika naturtyper. De förvaltas av skogsforskningsanstalten, som även har särskilda anställda tillsyningsmän för varje område. Naturskyddsområden kan avsättas även på enskild mark. Beslut utfärdas av länsstyrelse och markägarens tillstånd erfordras. Expropriation kan också äga rum.
Med naturminnesmärke avses i den finska lagstiftningen endast naturföremål, såsom enstaka träd eller trädgrupper eller andra naturformationer som flyttblock, grottor o dyl, som på grund av sitt vetenskapliga värde eller av andra orsaker är särskilt värda att bevaras. Gränsen mellan naturminnesmärke och naturskyddsområde blir dock givetvis ibland oskarp. Av praktiska skäl hänför man i allmänhet fredade områden med en yta mindre än 1 ha till naturminnesmärke. Länsstyrelsen är beslutande myndighet.
Alla icke jaktbara fågelarter är fredade enligt naturskyddslagen. Undantag görs dock för några skadegörande arter. Växtarter kan fridlysas i hela eller del av landet. Vidare finns förbud att saluföra följande vårväxter: blåsippa, gullviva, vårärt, lungört, tibast och nattviol.
Ur landskapsvårdande synpunkt innehåller lagen den viktiga bestämmelsen, att reklamskyltar icke får placeras i landskapet utanför bebyggelseområdena.
Innan beslut fattas i naturskyddsärende skall yttrande inhämtas från
