levande, ännu orörda naturområden, minnen av äldre odlingslandskap och brukningsformer,
att skydda de naturtillgångar som i nutiden allt för hårt exploateras eller onödigt brutalt förödes, men som framdeles kan väntas bli av stort värde för vår försörjning eller vår trivsel i landet.
att genom en ekologiskt riktig planering med bibehållen balans möjliggöra samhällets fortsatta utveckling,
att om möjligt öka summan av värdena trots växande befolkning och ökade anspråk.
3 Det mest objektiva av naturföreteelsernas värden är det rent vetenskapliga. Vad därav kan komma av ekonomiska värden, av skydd för människan mot människan, av rent intellektuella värden för en elit och en större allmänhet, av intresse för att livet skall vara värt att leva, det kan aldrig förutses. Vetenskapsmännens krav får ej underskattas.
Den vetenskapliga forskningen måste självfallet riktas bakåt och på ett fördjupat sätt belysa det förgångna samt å andra sidan ge aspekter på framtiden och material för hushållning med naturvärdena. Föreningen som tagit del av laborator Sjörs promemoria till utredningen den 1 febr 1961 om naturvetenskap och naturskydd vill i övrigt med instämmande hänvisa till denna PM.
4 Naturvården måste arbeta så att den hos folket skapar samhörighet med landet sådant det framsprungit under utvecklingen. Den måste med eftertryck inriktas på att skapa känsla för det som är äkta. Långsamma förändringar mot ett nytt jämviktsläge stör i regel ej »hemkänslan»: snabba oharmoniska förändringar försätter naturen ur balans och kan i ogynnsamma fall rycka upp människorna med rötterna och skapa en beklämmande känsla av hemlöshet. Endast mindre delar av den svenska naturen har utvecklats enbart under naturkrafternas inverkan. De vida övervägande delarna har genomgått en långvarig och växlingsrik historia under påverkan av mänskligt näringsliv. I våra dagar har förutsättningarna blivit helt förändrade genom näringslivets snabba expansion och förödande inriktning och genom att fritidssysselsättningar och resor blivit möjliga för allt större delar av vårt folk.
Naturvården bör arbeta med stark historisk känsla för landets, faunans och florans utveckling och därmed också sörja för att människans ofta obeaktade beroendeställning av naturmiljön — hennes ekologiska krav — blir klarlagda och tillgodosedda.
5 Naturvården skall vidare arbeta med insikt i naturens enhet. Det som finns på jordens yta är en levande totalitet som vid ingrepp i ett hänseende ofta reagerar helt oväntat i andra hänseenden. Denna dynamiska enhet måste glida med i en utveckling, som vi av mer eller mindre okontrollerbara krafter inom eller utom landet drivs emot. Naturvårdens uppgift blir att motverka onödiga störningar i denna process. Den måste därvid ständigt påminna om de värden som den dagsaktuella ekonomiska exploateringen vill blunda för eller skjuta på framtiden.
6 En väsentlig del av naturvården måste vara defensiv. Det betyder ej att den är passiv och negativ. Tvärtom måste ständigt understrykas, att även den defensiva sidan av naturvärden är i högsta grad aktiv och positiv för att åstadkomma det samlade bästa — ehuru den har den svåra rollen att framställa och motivera invändningar mot den ensidiga eller alltför aggressiva exploateringen.
I den defensiva sidan av naturvården ingår — förutom tillgodoseende av vetenskapens krav — bl a följande arbetsuppgifter:
a att verka för att den historiskt givna strukturen av vårt land ej brutalt sönderbrytes.
