66
vattnen och grusåsar m m, ingå i en större planläggning, dels för hela landet, dels för länen och dels för regionplaneområden.
Naturvårdens representanter bör framföra behoven och kämpa för deras tillgodoseende men de planerande och bestämmande organen måste också som sin ämbetsplikt uppfatta att ge utrymme för erforderliga rekreations- och grönområden m m.
10 Givet är till sist att en av de viktigaste uppgifterna är att i alla sammanhang sprida upplysning ej blott om naturvårdens mål och medel, utan även om naturen själv och om allt det man kan få ut av uppmärksam iakttagelse under varsam vistelse i naturen.
Skall de här angivna förslagen kunna leda till resultat torde det bl a fordras att planerande, exploaterande och planeringsbedömande myndigheter och företag tillförsäkras ekologiskt skolad naturvårdsexpertis.
Samfundet för hembygdsvård belyser vissa dominerande arbetsuppgifter
inom landskapsvården mot bakgrunden av de erfarenheter som gjorts inom
samfundets planerande och projekterande verksamhet. Först beröres
vattenkraftutbyggnaden:
På grund av vattenkraftutbyggnadens betydande omfattning måste självklart den landskapsvårdande planeringen i fortsättningen i allt högre grad åvila sökanden i målet, och det förefaller naturligt att förslag eller program för landskapsvården skall utgöra, villkor för att ansökningshandlingarna vid en vattenkraftutbyggnad skall anses fullständiga. Även om detta blir allmän princip, kommer opartisk expertis att erfordras i ökande omfattning. Huvudfrågan i samband med vattenkraftutbyggnaden år sålunda att göra opartisk expertis för landskapsvården tillgänglig i erforderlig omfattning och därvid i sådan form att behandligen blir mera enhetlig och ger möjlighet för kontinuerlig utveckling av hittills vunna samt nya erfarenheter.
Samfundet berör vidare landskapsvården vid vägbyggnad — vägvården
— och redogör inledningsvis för den samverkan, som etablerats mellan
väg- och vattenbyggnadsverket, länsarkitekterna och samfundet genom
dess vägvårdskonsulent. Vägvårdens uppgifter karakteriseras sålunda:
Den fristående vägvården har därför sin väsentliga uppgift i samordning och förmedling av olika synpunkter samt att erfarenhetsmässigt eller annorledes utveckla åtgärder och teknik. Det synes därvid självklart fördelaktigt och rentav nödvändigt att en viss vägvårdsverksamhet bibehålles, vilken är oberoende av och fristående från den tekniska och ekonomiska vägplaneringen. Om all vägvårdsverksamhet skulle inordnas under exempelvis Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen skulle det inte kunna undvikas att vägvården kom att intaga en sistahandsställning med hänsyn till de nuvarande dominerande problemen av teknisk och ekonomisk natur. I varje fall synes det kunna medföra att den nödvändiga anpassningen mellan vägvårdssynpunkterna och utbyggnadsintresset skulle ensidigt belasta vägvården. Däremot måste en fristående vägvårdsverksamhet bygga på ett intimt samarbete med vägutbyggnadsintresset. Det måste också vara av stor betydelse att vägvårdskonsulenten har möjlighet att utföra projekterande arbete för att få så stor erfarenhet och överblick som möjligt.
