Mer än hälften av länsstyrelserna anser att bristen på medel är mest kännbar när det gäller skyddet av landskapsbilden mot exploatering, framför allt genom grus- och stentäkter. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför härom:
Bristande resurser utgör för närvarande ett allvarligt hinder för ett effektivt naturvårdsarbete. För de uppgifter inom naturvården, som är en följd av den omfattande och ofta planlösa grusexploateringen, är bristen på medel särskilt besvärande och försvårar samhällets möjligheter att förhindra eller hindra verkningarna av en fortgående naturförstöring av stora mått. Bristen på medel gör sig här gällande på flera sätt. Otillräckliga anslag av statsmedel stänger till en början praktiskt taget de möjligheter naturskyddslagen anvisar att förhindra en ur landskapssynpunkt olycklig grusexploatering eller att nämnvärt reducera dess skadeverkningar. Vidare saknar markägare och exploatörer i mycket stor utsträckning medel, då det blir aktuellt för dem att ombesörja de återställnings- och uppsnyggningsarbeten, som ålagts dem eller som eljest ankommer på dem. Slutligen saknas också pengar till en många gånger synnerligen önskvärd uppsnyggning av gamla och övergivna grustag, vilka nu utgör fula sår i landskapet. Enligt länsstyrelsens mening är bristen på medel för närvarande ett avgörande hinder för naturvårdsarbetet på detta område.
Ett annat område, där bristen på medel utgör hinder för ett effektivt
naturvårdsarbete utgör enligt flera länsstyrelser den personella sidan.
Bristen yttrar sig härvid i att erforderlig expertis icke kan anlitas för
inventeringar och utredningar men även däri att den ordinarie personalen
inom länsförvaltningen är underbemannad och inte kan ägna sig åt
naturvårdsfrågor i den utsträckning som får anses önskvärd. Länsstyrelserna i
Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Västernorrlands och
Norrbottens län framhåller att bristen på medel till naturskyddsrådens
verksamhet blir särskilt kännbar på grund av den därigenom betingade
begränsningen av rådens verksamhet.
För en effektiv och snabb tillämpning av naturparksinstitutet framhåller länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, att det krävs en avsevärd höjning av det nuvarande anslaget för naturskyddsändamål.
Andra områden där bristen på medel blir kännbar är, enligt bl a länsstyrelsen i Östergötlands län, vid tillämpningen av strandlagen och 122 § byggnadslagen. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att bristen på medel framträder inom naturvårdens alla områden men blir särskilt kännbar, förutom när det gäller grusåsarnas skydd, i samband med fridlysningar och vid förvärv av värdefulla områden.
Slutligen framhåller åtskilliga länsstyrelser att nuvarande komplicerade förfarande för att få besked om medel står till förfogande för viss åtgärd hindrar ett rationellt arbete och att därför ett visst, ej alltför litet belopp bör ställas till förfogande för länsstyrelsen att användas på sätt denna finner lämpligt.
