94
Av tabellen framgår, att fridlysningarna är ojämnt fördelade över landet. Detta återspeglar dock icke det objektiva fridlysningsbehovet. Erfarenheten ger i stället vid handen, att antalet fridlysningar oftast beror av var det har funnits intresserade och initiativkraftiga föreningar och personer. Detta ger också en antydan om att många naturminnen tillkommit av en tillfällighet.
Vad beträffar de fridlysta områdena varierar ofta graden av skydd. Ibland innebär fridlysningen blott en inskränkning i allemansrätten, i andra fall innebär den ett omfattande skydd för området, dess topografi, fauna och flora mm. Som exempel på ett partiellt skydd kan väljas Hjälstaviken, den populära fågelviken i Uppsala län nära Enköping, och på ett fullständigt skydd den av svenska naturskyddsföreningen ägda fågelön Lilla Karlsö utanför Gotland.
Hjälstaviken med tillhörande landområden fridlystes 1948. Fridlysningen innebär att det under tiden 15 mars — 15 juli är förbjudet för allmänheten att vistas på sjön och kringliggande sankängar och mader. Även en del åker och äng samt hag- och skogsmark omfattas av fridlysningen. Runt sjön har utlagts en markerad vandringsled och ordnats ett par rastplatser. Hjälstaviken kan vissa vårsöndagar besökas av mellan 500 och 1000 fågelintresserade personer. Allmänheten har fått vidkännas en ofrånkomligt nödvändig inskränkning i rörelsefriheten. Markägarna har dock full frihet att röra sig inom området, även för fiske i sjön. De håller även betesdjur på strandängarna. Fridlysningen innebär inte något skydd för sjön mot sjösänkning och torrläggning. Inte heller åtnjuter de omgivande markerna, som utgörs av hagmarker och betade enbuskmarker med en rik vårflora av bla backsippor och kungsängsliljor, något skydd mot tex uppodling eller skogsplantering.
För skyddet av Lilla Karlsö, om ca 150 ha, är det bättre ställt. I fridlysningsbestämmelserna av år 1954 anges att fridlysningen avser att skydda öns topografi mot skadegörelse, värna om öns karaktär av ålderdomligt gotländskt beteslandskap samt vårda öns fauna och flora. Rätten till landstigning har reglerats och i övrigt gäller särskilda bestämmelser om bl a camping och uppgörande av eld. Här inkluderas alltså hela biotopen med vad den rymmer av växt- och djurväråd.
En särställning intar i övrigt de rester av äldre odlingslandskap, som fridlysts som exempelvis Lunnelid och Ea hage i Skaraborgs län, Vickteby äng och Borga hage på Öland, Rusarbo äng i Jönköpings län, Örups almskog och Stora Hults fälad i Kristianstads län. Dessa landskaps- och odlingsminnen är till arten nära besläktade med många av vitterhetsakademiens fastigheter. Skall de kunna bevaras och fylla sin uppgift, måste de vårdas efter särskilt uppgjorda planer. Detta kräver dock betydande medel och insats av arbetskraft.
