Fosforhalten är över stora delar låg och understiger 0,1 procent. I fältets sydöstra delar synes dock fosforrikare malm förekomma.
Skarnjärnmalmerna uppträder i anslutning till såväl sedimentära som vulkaniska bergarter. Dessa malmer uppbygges av svartmalm och åtföljes av mindre eller större skarnmassor. Järnhalten är lägre än i apatitjärnmalmerna och uppgår i regel till mellan 40 och 50 procent. Fosforhallen är låg, men blir dock aldrig så obetydlig, att man ur dessa förekomster skulle kunna erhålla en fosforren malm. Skarnjärnmalmerna är rikligt kisuppblandade: svavelhalten överstiger vanligen 1 procent och uppgår stundom till 4 à 5 procent.
Kaunisvaarafälten bildar ett 9 km långt stråk vars sydända är belägen 17 km norr om Pajala. Från söder mot norr föreligger fyndigheterna Sahavaara, Tapulivuoma och Palotieva. Malmen utgöres av kishaltig svartmalm som åtföljes av skarn. Den sammanlagda malmarean uppskattas till 110 000 m2. För varje avsänkt meter räknar man med att kunna erhålla 170 000 ton rikare malm med 58 procent järn och 220 000 ton fattigare malm med 40 procent järn. Svavelhalten varierar mellan 0,1 och 4 procent. Fosforhalterna understiger genomgående 0,1 procent.
Lannavaarafälten omfattar tre inom samma stråk liggande fyndigheter, nämligen Kevus och Teltaja, belägna 4,5 respektive 8 km söder om Lannavaara, samt den mellan dessa liggande mindre betydande Sattavaara. Fyndigheterna är mycket bristfälligt kända men bildar tillsammans en betydande förekomst. Sammanlagda arean uppgår till omkring 35 000 m2. Såväl svartmalm som blodsten har påträffats vid borrningarna, som i Teltaja nådde ett djup av 100 m. Analyser saknas.
Louvinjunanen är belägen 32 km nordost om Kiruna. Malmarean beräknas till 10 000 m2. Malmen, som utgöres av svartmalm, håller 30-35 procent järn, 0,06 procent fosfor och 0,3 procent svavel. Fyndigheten tillhör Rederiaktiebolaget Nordstjernan.
Masugnsbyfälten bildar ett 8 km långt, ofullständigt undersökt stråk vars sydända är belägen i Masugnsbyn. Fyndigheterna är från söder mot norr: Junosuando, Vähävaara, Välivaara, Vuoma, Isovaara och Nya Isovaara. Av dessa tillhör Välivaara och lsovaara de sedimentära järnmalmerna. I övervägande delen av fyndigheterna föreligger en kisförande skarnig svartmalm fattig på fosfor. Den sammanlagda arean beräknas uppgå till 59 000 m2. För varje avsänkt meter beräknas denna area kunna ge 108 000 ton rikare malm med cirka 58 procent järn och 28 000 ton slig erhållen ur fattigare malm. Fosforhalterna ligger genomgående under 0,1 procent. Svavelhalten varierar mellan 0,002 och 4.2 procent men uppgår vanligen till 1 à 2 procent.
Pellivuoma ligger 24 km västnordväst om Pajala. Fyndigheten, som är ofullständigt undersökt, omfattar troligen en area om 10000 m2. Vid de undersökningar som hittills utförts, påträffades kisförande svartmalm.
