vi nu äger och skapa en grundval för en långsiktig planläggning av malmexploateringen i länet.
En dylik inventering kräver ett omfattande, detaljerat och långsiktigt undersökningsprogram. Frågan om hur ett sådant program bör läggas upp behandlas i nästa kapitel.
Såvitt nu kan bedömas utgör järnmalmerna den mest värdefulla delen av malm- och mineralförekomsterna i Norrbotten. Vid en allmän malminventering bör därför järnmalmerna inventeras i första hand. Samtidigt bör dock självfallet även förekomster av andra mineral uppmärksammas. I länet finnes bl. a. utbredda men fattiga förekomster av koppar och grafit. Jämfört med järnmalmerna är dessa mineraltillgångar visserligen av underordnad betydelse, men de kan icke desto mindre tänkas vara av sådan omfattning och kvalitet, att de kan utnyttjas ekonomiskt. Beträffande grafitförekomsterna måste dock frågan om grafitens tekniska användbarhet först lösas. Lovande försök i detta avseende har bl. a. utförts av NJA. Vidare kan även länets övriga mineraltillgångar — närmast kvarts, fältspat och karbonatsten — visa sig bli av intresse, kanske främst för den lokala försörjningen.
Till grund för en järnmalmsinventering hör ligga en långsiktig planering. Härigenom kan arbetena, som innefattar ett komplicerat växelspel mellan geologi, geofysik och borrningar, utföras mera systematiskt och till lägre kostnader än vid en kortsiktig arbetsuppläggning. Samtidigt som geologiska och geofysiska arbeten bedrives på vissa objekt kan sålunda andra tidigare geologiskt och geofysiskt undersökta fyndigheter uppborras. Genom en dylik uppläggning av arbetet vinnes vidare, att arbetsstyrkan får en jämn sysselsättning under en längre period, vilket är av vikt för att säkerställa tillgången på specialister inom olika områden. Emellertid bör hållas i minnet att de objekt, som skall undersökas vid en malminventering, från början är praktiskt taget okända till innehåll och storlek. De resultat, som under hand framkommer, kan därför nödvändiggöra en fortlöpande omplanering av arbetena. Från början kan följaktligen aldrig med bestämdhet förutses vilka geofysiska undersökningar, borrningar eller geologiska arbeten, som erfordras för en tillfredsställande utredning av olika objekt.
Förfarandet vid en järnmalmsinventering bör omfatta två skilda etapper:
regionalprospektering för att översiktligt lokalisera tillgängliga malmförekomster samt
lokalprospektering för närmare undersökning av de funna malmerna.
