24
Såsom förut framhållits kan en systematisk och omfattande prospektering komma att leda till att föreliggande uppgifter angående kvantiteter och kvaliteter hos nu kända malmförekomster måste revideras. Erinras må att de inom Svappavaaraområdet belägna fyndigheterna Leveäniemi, Gruvberget och Mertainen före nu pågående inventering hörde till de objekt som ansågs förhållandevis bäst kända. På grundval av resultaten från den snart avslutade inventeringen av detta område kan nu konstateras, att den äldre uppfattningen om dessa malmer i flera avseenden var felaktig, oaktat den tidigare bedömningen byggde på ett betydligt fylligare undersökningsmaterial än som vanligen stått till förfogande i länet. Leveäniemifyndigheten, som tidigare antogs hålla omkring 30 miljoner ton, har sålunda konstaterats innehålla en så väsentligt större mängd malm — omkring 200 miljoner ton — att exploatering ansågs omedelbart motiverad. Vidare må nämnas att LKAB genom undersökningar i Malmberget påvisat, att den s. k. Kaptensmalmen ökar kraftigt mot djupet, vilket motiverar en omprövning av brytningsplaneringen. — Såsom framgår av föregående avsnitt är de nu bristfälligt kända och ännu outnyttjade järnmalmsförekomsterna i länet av mycket betydande omfattning.
Enligt vad utredningen inhämtat finnes därjämte goda möjligheter till nyfynd av järnmalmer utanför de nu kända norrbottniska malmfälten. Detta gäller även inom områden, vilkas bergarter tidigare betraktats såsom ofyndiga. Under de senaste åren företagna flygmätningar har visat, att magnetiska indikationer förekommer inom vidsträckta områden. Såväl den geologiska länskartering vilken SGU avslutade år 1955 som under de senaste åren av olika intressenter utförda prospekteringsarbeten har resulterat i ett flertal fynd, vilka delvis torde vara av icke obetydlig storlek, såsom Haukivaara, Henrymalmen, Kallak, Louvinjunanen och Tjärro.
Omfattningen av prospekteringsverksamheten i Norrbotten avspeglar sig i det stora antal inmutningar, som beviljats under senare år. Härom hänvisas till den sammanställning över inmutningar inom Norrbottens län, vilken bifogats som Bilaga 3. Det må emellertid anmärkas, att blott en ringa del av inmutningarna torde komma att resultera i utmålsläggning.
Vår nuvarande kännedom om Norrbottens malm- och mineralförekomster är såsom ovan framgått mycket bristfällig. Underlag saknas sålunda för en realistisk bedömning av länets totala malmtillgångar. De geologiska förhållandena ger anledning förmoda att en allmän inventering av malmförekomsterna skulle ge en annan bild av dessa än den
