70
upplag, byggnader och andra anordningar för gruvdriften ingår i annans inmutade område eller utmål eller förut har för motsvarande ändamål anvisats annan gruvinnehavare jämlikt 34 § gruvlagen. Behovet att för dylika ändamål kunna taga i anspråk mark utanför det egna utmålet har fått ökad betydelse genom de tekniska krav stordriften ställer. I förevarande hänseende må till en början framhållas att sedan inmutningsrätt lösts med tillämpning av första momentet är den lösande naturligtvis oförhindrad att begagna marken ovan jord för anläggningar för gruvdriften, givetvis med det förbehållet att mark som ej omfattas av till den lösta inmutningsrätten hörande rättigheter enligt 33 § gruvlagen måste lösas enligt reglerna i nämnda lagrum. Erfordras i fall då inlösen av inmutningsrätt enligt första stycket ej skett, att för ändamål som avses i 34 § tages i anspråk mark, som ingår i annans inmutade område eller utmål, torde detta kunna genomföras med tillämpning av gruvlagens regler.[1] Huruvida det är möjligt att med stöd av 34 § gruvlagen taga i anspråk även mark som förut för annans räkning anvisats för ändamål som avses i samma paragraf är mera tveksamt. En dylik tillämpning av 34 § — som måste innefatta en vansklig avvägning mellan olika gruvägares behov av samma markområde — har veterligen aldrig förekommit. För att en önskvärd rationalisering av gruvdrift ej skall behöva bromsas till följd av oklarhet i nämnda avseende föreslår utredningen att Kungl. Maj:t, oaktat inlösen av inmutningsrätt ej är i fråga, skall kunna förordna att rätt till mark, som enligt 34 § gruvlagen anvisats en gruvinnehavare för där angivet ändamål, skall mot lösen eller annan ersättning helt eller delvis avstås till annan gruvinnehavare, som har behov av marken för sådant ändamål. Om ett område med fördel kan utnyttjas av båda gruvinnehavarna, bör den rätt som skall avstås kunna ges med hänsyn härtill begränsat innehåll. Som villkor för avståendet bör gälla att väsentlig förbättring ernås av förutsättningarna för gruvdrift. Vid prövningen härav bör hänsyn tagas såväl till fördelarna för den som vill lösa som till nackdelarna för motparten. Genom inlösen kommer den förre innehavarens rättigheter enligt 34 § att överföras till den lösande och ingå i dennes gruvegendom. Utredningen har i första momentets andra stycke upptagit ett stadgande för nu ifrågavarande fall.
I anslutning till vad som anförts i den allmänna motiveringen vill utredningen slutligen understryka att med bestämmelserna i första momentet åsyftas att tillskapa ett medel för lösandet av intressekonflikter mellan innehavare av inmutningsrätter till närbelägna fyndigheter i fall, där den normala vägen att lösa sådana konflikter — genom förhandlingar — av en eller annan anledning icke är framkomlig. En tillämpning av lagen torde sålunda komma ifråga först om andra möjligheter att få en bättre ordning till stånd uttömts.
Skälen för de föreslagna bestämmelserna i paragrafens andra moment
- ↑ Digman, Svensk gruvrätt, s. 241.
