Värderingen av inmutningsrätt, som skall lösas, bör i överensstämmelse med vad som gäller vid expropriation i princip hänföra sig till den dag, då rätten avstås, vilket i praktiken torde bli domsdagen. Även i andra hänseenden torde expropriationslagens ersättningsregler böra gälla i tillämpliga delar vid inlösen enligt den nya lagen. Vid analog tillämpning av vad i nämnda lag stadgas för det fall att allenast en del av en fastighet exproprieras bör egendom, som enligt gällande rätt ingår i gruvegendomen, betraktas som en del av inmutningsrätten. Löses exempelvis enbart rätt till mark enligt 34 § gruvlagen, bör sålunda på innehavarens begäran under i expropriationslagen angivna förutsättningar ersättning kunna utgå för det intrång han må lida vid inmutningsrättens nyttjande eller inlösningen utvidgas till att omfatta även inmutningsrätten.
Är inmutningsrätt utarrenderad, skall liksom vid expropriation nyttjanderätten upphöra, såvida den lösande ej medger att rätten får bestå, och särskild ersättning bestämmas för densamma. Motsvarande gäller om kronoeller jordägareandel som löses är utarrenderad.
Till sist må beröras de möjligheter expropriationslagen i vissa fall ger till uppskov med det slutliga bestämmandet av ersättningen. Om marken tagits i besittning innan huvudförhandling i målet hållits och uppskattning av expropriationsersättningen icke lämpligen kan äga rum förrän anläggning eller företag, varför expropriationen sker, fortskridrit längre, kan enligt 27 § domstolen på framställning av part låta anstå med målets vidare handläggning. I anslutning till regeln att ersättning skall bestämmas i penningar att utgå på en gång stadgas i 34 § att domstolen dock på yrkande av part må hänvisa sakägare att i särskild rättegång vid domstolen föra talan om ersättning för skada eller intrång, som finnes ej lämpligen kunna prövas i målet, vilken talan skall väckas inom högst tio år. Uppkommer fråga om ersättning för skada eller intrång, som uppstått efter expropriationsmålets slutliga avgörande och ej kunnat förutses i målet, skall enligt andra stycket i 34 § bestämmelserna i expropriationslagen ej äga tillämpning.
De angivna reglerna bör i princip gälla även vid inlösen enligt den före- slagna lagen. Vid tillämpningen får man dock icke åsidosätta grundsatsen att ersättningen skall avse det värde inmutningsrätten äger med hänsyn bl. a. till den — efter vissa undersökningar — sannolika storleken och beskaffenheten av mineraltillgångarna. Självfallet bör parterna beredas skäligt rådrum för att verkställa undersökningar i sistnämnda avseende. Uppskov bör dock icke mot parts bestridande beviljas för att genom längre gående undersökningar än den lösande enligt reglerna om rättegångskostnader kan anses skyldig att bekosta eller genom avbidan på gruvdrifts påbörjande vinna ytterligare underlag för värderingen. Ej heller får den omständigheten, att fyndigheten senare i samband med brytning eller eljest befinnes innehålla större mineraltillgångar än domstolen vid värderingen antagit på grundval av då kända fakta, läggas till grund för ersättning för
