12
hovsrätt omarbetades med beaktande härav. Härom anfördes följande:
Enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen skall det stå varje svensk medborgare fritt att offentliggöra allmänna handlingar. Detta stadgande innebär uppenbarligen, att auktorrättsliga inskränkningar av civillags natur icke äro möjliga i envars rätt att i tryck publicera allmänna handlingar. Däråt kan intet göras utan att tryckfrihetsförordningen ändras. Vad som i detta hänseende kan bli stadgat i lagen om upphovsrätt kan icke ha verkan gentemot tryckfrihetsförordningens tydliga grundlagsbud. Självfallet är det möjligt att i upphovsrättslagen instifta en upphovsrätt för allmänna handlingar, men i sådant fall kan denna icke omfatta offentliggörande i tryckt skrift. — — —
Därest ett behov föreligger för staten att erhålla en upphovsrätt för vissa verk, som äro att anse som allmänna handlingar, omfattande även återgivande i tryckt skrift, måste tryckfrihetsförordningen i förevarande avseende ändras. Detsamma gäller, därest — såsom i och för sig kan vara rimligt — upphovsrätten skall bevaras för enskild person till verk, till vilket han ursprungligen haft upphovsrätt, men som inkommit till myndighet och där blivit allmän handling. — — — En revision av tryckfrihetslagstiftningen kan på förevarande punkt övervägas för att möjliggöra ett hänsynstagande till berörda auktorrättsliga regler.
Publicistklubben framhöll slutligen, att det ur allmän pressynpunkt var av mycket stor betydelse att inga onödiga begränsningar stadgades i pressens tillgång till allmänna handlingar. Varje inskränkning härvidlag kräver noggranna överväganden.
Även styrelsen för Sveriges advokatsamfund och Svenska bokförläggareföreningen ansåg, att kommittén icke tillräckligt hade beaktat principen om allmänna handlingars offentlighet. Dessa instanser hade visserligen icke något att erinra mot att frågan löstes inom den upphovsrättsliga lagstiftningen. De ansåg emellertid att denna princip påkallade att allmänna handlingar undantas från upphovsrätt i högre grad än kommittén förordat.
Advokatsamfundets styrelse framhöll, att i vårt demokratiska samhälle detta undantag, med hänsyn till varje medborgares grundlagsenliga rätt att genom trycket utge allmänna handlingar, icke får begränsas mer än vad som är oundgängligen erforderligt. Det syntes styrelsen som om samma synpunkter, som motiverade de i förslaget gjorda undantagen, kunde motivera ytterligare undantag. Omfattningen av begreppet allmänna handlingar ur upphovsrättslig synpunkt syntes icke vara närmare utredd. Utan en fullständig utredning härom torde det ej låta sig göra att närmare ange, vilka dessa ytterligare undantag skulle vara. Styrelsen ifrågasatte om ej denna synnerligen viktiga fråga skulle kunna lösas genom ett stadgande, att allmänna handlingar i tryckfrihetsförordningens mening icke skall vara föremål för upphovsrätt annat än i vissa, i lagtexten särskilt angivna undantagsfall. Angående principen vid angivande av sådana fall anförde styrelsen:
I lagstiftningen särskiljes mellan två olika slags allmänna handlingar, nämligen dels sådana som inkommit till myndighet och dels de som där bli upprättade. Det förefaller som om man i denna uppdelning skulle kunna finna en principiell skiljelinje mellan de handlingar som böra åtnjuta publiceringsskydd och andra verk. De handlingar som upprättats hos offentlig myndighet skulle således i regel fritt få tryckas av envar, under det att till myndigheten inkomna handlingar skulle åtnjuta skydd enligt lagen om upphovsrätt. Beträffande den första gruppen av handlingar skulle möjligen en undantagsregel bli erforderlig, så att upphovsman naskydd skulle föreskrivas i vissa i lagen bestämt angivna fall. Att den andra gruppen handlingar stundom kan återgivas utan upphovsmannens samtycke framgår av 24 §.
Styrelsen framförde vidare tanken att på detta område stadga tvångslicensbestämmelser.
Bokförläggareföreningen anförde, att de undantag från principen om allmänna handlingars frihet, som förslaget ville in-
