väljer att göra det så är de bundna av självkostnads- och likställighetsprinciperna.
Utredningens samråd med företrädare för kommunerna visar att synen på avgifter för vidareutnyttjande av information varierar. En del kommuner tar inte ut några avgifter alls medan andra har beslutat om taxor i enlighet med självkostnadsprincipen. Om staten vill styra kommunernas avgifter för information som ett led i arbetet med att främja syftet med PSI-direktivet så måste det göras genom att lagstifta.
7.5 Överväganden och förslag
Utredningens bedömning: Storleken på avgifterna för att få tillgång
till information för vidareutnyttjande är en avgörande faktor för att uppnå syftet med PSI-direktivet. Även om utvecklingen tyder på att myndigheter och kommuner tillhandahåller allt mer information utan att ta ut avgifter finns det skäl att skärpa och förtydliga reglerna för att ta ut avgifter. |
En rad studier har visat att efterfrågan på offentlig information för
vidareutnyttjande är priskänslig. Bilden bekräftas av de samråd som
utredningen har haft med företrädare för olika aktörer som är
intresserade av att vidareutnyttja informationen. Höga avgifter kan i
många fall bli ett avgörande hinder för utvecklingen av en marknad för
olika tjänster och produkter som baseras på information från den
offentliga sektorn.
Enligt utredningen finns det därför starka skäl att skärpa och förtydliga reglerna för och styrningen av hur avgifter för information får tas ut.
7.5 .1 Reglering av avgifterna
Utredningens bedömning: PSI-lagens nuvarande bestämmelse om
avgifter behöver kompletteras så att det tydligt framgår att PSI-direktivets huvudprincip gäller i första hand. Förutsättningarna för att göra avsteg från huvudprincipen bör framgå av lagen. För att förtydliga reglerna och underlätta tolkningen bör tillämpliga delar av avgiftsförordningen ändras så att de överensstämmer med lagen. |