»God dag igen, och tack för sist sjelf,» sade baggen; »hemma ha vi det alldeles för fett, derför vilja vi till skogs och bo för oss sjelfva; i eget hem är hvar man herre,» tyckte han.
»Ja, jag har det också bra nog der jag är,» sade gåsen; »kunde jag inte få vara med, jag också? Godt lag gör kortare dag,» sade hon.
»Med sladder och snatter bygges hvarken hus eller hydda,» sade grisen; »hvad skulle du göra då?»
»Med råd och god lämpe kommer ett kryp så långt som en kämpe,» sade gåsen; »jag kan nappa mossa och täppa i väggspringorna, så huset blir tätt och varmt.»
Ja, så skulle hon då få lof att vara med, ty grisen ville gerna ha det godt och varmt.
Då de hade gått ett stycke till — gåsen kunde icke färdas så fort, hon — så mötte de en hare, som kom hoppandes ut ur skogen.
»God dag, godt folk, och tack för sist!» sade haren; »hur långt ska' ni traska i väg i dag?» sade han.
»God dag igen, och tack för sist sjelf» sade baggen, »hemma ha vi det alldeles för fett, derför ämna vi oss till skogs och bygga hus och vara för oss sjelfva; när borta är frestadt, är hemmet det bästa,» sade han.
»Jag har då förstås hus i hvar buske, hus i hvar buske,» sade haren; »men jag har så ofta sagt om vintern, att lefver jag till sommarn, så bygger jag mig
