ett hus, så jag kunde väl ha lust att vara med och timra upp ett, jag också,» tyckte han.
»Ja, skulle vi komma riktigt i klämma, sa finge vi väl ta dig med som hundskrämma,» mente grisen; »för inte kunde väl du hjelpa oss att bygga på huset, inte.»
»Den, som i verlden skall vandra, gör alltid någonting bättre än andra,» sade haren; »jag har tänder till att gnaga pluggar, och tassar att slå in dem i väggen med, så jag kan godt göra skäl för mig som timmerman; ty god redskap gör godt arbete, sade mannen, flådde märren med hoftången,» mente haren.
Ja, så skulle han då få lof att vara med och bygga på huset, det var en sak det.
Då de kommo ett stycke längre fram, mötte de en tupp.
»God dag, god dag, godt folk, och tack för sist!» sade tuppen; »hvart skall så'nt folk fara i dag?» sade han.
»God dag igen, och tack för sist sjelf!» sade baggen; »hemma hade vi det alldeles för fett, derför ska' vi till skogs och bygga hus och vara för oss sjelfva; ty den som ute skall baka, mister både kol och kaka,» sade han.
»Ja, jag har det bra nog der jag är,» sade tuppen; »men bättre att bygga sitt eget bo än sitta på främmande pinne och glo; och hemma är hane rikast,» sade han. »Finge jag komma i så fint följe, så skulle äfven jag ha lust att fara till skogs och bygga hus.»
»Ja, gala och skräna kan inte till mycket tjena, och käft på skaft hugger med ringa kraft,» mente
