Hoppa till innehållet

Sida:Sagobok för barn.djvu/94

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
91
SÅDANA KUNNA KÄRINGAR VARA.

var plöjdt och uppsådt. Det första han frågade käringen om, det var, hvar hon hade fått utsäde ifrån. »Åh,» sade hon, »jag har alltid hört, att den som något sår, han något får; derför sådde jag det saltet, som Dal-bonden satte in här, och kommer det bara regn snart, så tror jag nog att det kommer bra upp.»

»Galen är du och galen blir du, så länge du lefver,» sade mannen; »men det kan nu vara det samma, för de andra ä’ inte likare än du.»

*