Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Far sjelfver i stuga’.
Det var en gång en man, som bodde borta i en skog; han hade så många får och getter, men aldrig kunde han få ha dem i fred för vargen. »Jag skall väl lura gråbenet,» sade han till sist och började gräfva en varggrop. Då han hade gräft den djup nog, satte han ned en stolpe i den, på den stolpen slog han fast ett bräde, ofvanpå brädet satte han en liten hund, och öfver gropen lade han qvistar, barr och annat rask och derutanpå strödde han snö, så att vargen ej skulle se, att det var en grop derunder. Då det led fram på natten, blef den lille hunden trött på att stå der. »Vov, vov, vov;» sade han och skälde på månen. Så kom der en räf smygande och smygande och tänkte, att han
