Sida:Sagobok för barn.djvu/98

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
95
FAR SJELFVER I STUGA’.

riktigt skulle göra marknad, och så gjorde han ett hopp — bums ned i varggropen. Då det lidit längre fram på natten, blef den lille hunden så ledsen och hungrig, att han började på att skälla och gnälla; »vov, vov, vov!» sade han. Bäst det var kom der en varg tassande och tassande;, han tänkte få sig en riktigt läcker stek och så gjorde han ett hopp — burdus ned i varggropen. Då det led mot daggryningen, kom nordansnön, och det blef så kallt, att den lille hunden stod och skalf, och dessutom var han så trött och hungrig; »vov, vov, vov, vov!» sade han och skälde i ett i ett.

Så kom der en björn lufsande och lufsande, ruskade på sig och tänkte han nog skulle få sig en liten frukost på morgonqvisten; så lomade han ut på qvistarna — burdus ned i varggropen.

Längre fram på morgonen kom der gående en gammal tiggarekäring, som dref gårdarna emellan med en påse på ryggen. Då hon fick sigte på den lilla hunden, som stod der och skälde, måste hon bort och se om det kommit några djur i varggropen under natten. Ja, hon lade sig på sina knän och tittade ned.

»Är du kommen i fällan nu, mickel?» sade hon till räfven, för honom såg hon först; »lagom åt dig, din hönstjuf. Du också, gråben?» sade hon till vargen. »Har du röfvat getter och får, så blir du nu pinad och plågad till döds. Herre Gud, nalle, sitter du också i gropen, din flåbuse? Ja, dig ska’ vi rispa och dig ska’ vi flå, och skallen din ska’ vi i stallväggen slå!» skrek käringen ifrigt och hötte åt björnen; men i det samma