Den här sidan har korrekturlästs
103
Otur, eller En väns bekännelse.
Allt kortspel är ett sat-tyg här på jorden.
Hör, hvad i går mig hände på supén:
Jag slog mig ned vid ett af vira-borden,
Med två löjtnanter och en sjö-kapten.
”Jag spelar hvad point, som J behagen”,
Jag ropte. (Ack! jag bordt haft fem par spön!)
Men jag var glad och upprymd, ty på dagen
Jag hade just qvitterat ut min lön.
Som svärdshugg korten nu begynte falla,
Och hundra banko fanns i portmonnaien,
I nya, gula sedlar — men af alla
Fanns frampå natten ej en enda en.
Så går det till bland spelare så hvassa,
Som två löjtnanter och en sjö-kapten . . .
Hårdt är att tappa så sin hela kassa;
Men att gå hem — är mycket värre se’n.
