Den här sidan har korrekturlästs
113
En hvardagshistoria.
Jag vill för er en strof berätta,
Som rolig är på sätt och vis;
Det var en Landskamrer för detta,
Som blef förtjust i en aktris.
Han köpte vagn, han köpte hästar,
Han gjorde allt för hennes skull.
Han lät brodera sina västar,
Och sminkade sitt gamla hull.
Han gjorde vers och sjöng till lutan;
Likgodt! han friar och får ja.
Aktrisen, hellre än bli utan,
Ansåg för bäst att honom ta.
Kamrern om allt det bästa trodde.
På ömhet syntes ingen brist;
Men midt emot i farstun bodde
Olyckligtvis en ung artist.
Den unga frun nu tycke byter;
Kamrerarns panna växer ut. —
Förlåt, att jag så här afbryter!
Men nu är visan verkligt slut.
Sehlstedt. 1.8
