Den här sidan har korrekturlästs
124
Lilla Lisa.
Lisa fyllde sjutton år,
Glad och vacker som en vår.
”Jag nog snart mig fästman får!”
Tänkte lilla Lisa.
Allt för barnslig, att ännu
Se på karlar, tänker du.
”Gifve Gud, jag hade sju!”
Tänkte lilla Lisa.
Ett och annat år försvann:
Lisa gret ibland och spann.
”Nu är tid att få en man,”
Tänkte lilla Lisa.
Lisa såg sig smått ikring,
Låddes just om ingenting.
”Hade jag blott vigselring,”
Tänkte lilla Lisa.
Kom så mången ungersven;
Men hon lät dem gå igen.
”Ack! nu är det godt om män!”
Tänkte lilla Lisa.
Ingen fick ett önskadt svar;
Lisa nu för granntyckt var.
”Nej! ett år jag ännu spar,”
Tänkte lilla Lisa.
