153
Rese-intryck på isen mellan Sandhamn och Stockholm.[1]
Vid femti års ålder blef stugan mig trång
På min ensliga ö.
Att bara se getter, blef dagen mig lång —
Och så kom det snö.
Från Lappland kom Nordan liksom en fantast
Och tog böljorna fast.
Och skärgården blef på ett märkvärdigt vis
Fanerad med is.
Då tog jag min respels, siberisk karpus
Och piska och hatt,
Och nattsäck och kappsäck och kaggar och krus
Och skärp och kravatt.
Med snuggan i mund och med Brunte i traf
Förbi kobbar och haf
For jag fjärdar och sund förbi Djurö kapell
I min himmelsblå fäll.
Och Brunte i solskenet frusta och fnös
Och lyfte på svans.
Och säkert det hördes en mil då han nös
I morgonens glans.
Och solen i isen tog af vårt porträtt
Så oändligen nätt.
Man hade ej kunnat mer lefvande bli
Uti fotografi.
- ↑ Ingår med moderniserad text i Maj Flodquists f. Sjöwall urval "Dikter och Prosa", illustrerad av Björn Lindroth, 1961
