Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 1.djvu/160

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

154

 
Och lustigt och gladt, som en bullrande dans
 Öfver böljan det bar.
I skogen var tyst, och i lunderna fanns
 Ingen sångare qvar.
Och Baggen låg blank, som han sopts med en qyast,
 Men förunderligt fast.
Blott här och der låg liten hästl . . t på vik,
 Som ”en frusen musik”.

Och månan klef opp i den mörkgröna skog
 Uppå öfversta pinn.
Och Nacka jag såg: det var skada på krog
 Att den skulle dras in.
O, drufvornas tempel! din takås och fot
 Ha fått fallande-sot.
Så grusas, o Bacchus! allt mer och allt mer
 Dina glada qvarter.

Men Brunte, som hade en hörsel så fin,
 Satte af i galopp,
Tog tömmen med svansen och gnodde som hin
 Uppå Nackanäs opp.
Och hungrig och törstig jag ropte på mat,
 Så att krögarn blef flat.
Han troligtvis aldrig sett, utom min häst,
 En så glupande gäst.

Och Brunte han slök sin portion utaf hö,
 Och jag tömmarna grep.
Och han nystade på öfver Hammarby sjö
 Genom tull'n, så det pep.