Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 1.djvu/166

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

160

 
Nej besitta, om jag ljuger!
Jag vill blifva ung på nytt:
Ungkarlslifvet icke duger,
Man blir både lam och lytt.
Ack! jag kunnat längesedan
Fått en flicka skön och ung:
Pengar har jag allaredan
Samlat i en dugtig pung.

Topp! jag vill peruken svärta,
Borsta opp min bästa frack.
Redan har jag mun och hjerta
Fulla utaf o! och ack!
Kärlek, kärlek vill jag söka:
Lifvets fröjd har vaknat opp,
Och som tomtegubbar spöka
Lefnadslust och mod och hopp”.

Länge har jag guldet vaktat
Helst af allt på jordens ring,
Kärlek som ett noll jag aktat,
Flickan som ett lumpet ting.
Ack! hur grymt att ångren röna
För de villor, man begått?
Unga, dyrkansvärda sköna!
Jag försona vill mitt brott.

Hvar är käppen, hvar är kappan?
Här är ord och inga svek!
Hufvud stupa utför trappan
Vill jag ut på friarlek.