Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
163
Sångmön.
Jag ej älskar till att segla
Gråtögd öfver tidens haf,
Och att jemnt mig förespegla
Lifvet som en dyster graf.
På dess våg jag helst vill gunga
Glad om ock i stormens ras.
Friskt och muntert vill jag sjunga,
Guppande på min pegas.
Jag naturens gifna order
Följa vill med fröjd och hopp.
Aldrig stämma upp ackorder
Pinsamma för själ och kropp.
Mången kan väl rykte vinna
Med att sjunga smärtans ton;
Men jag vill ej sångmön finna
Ängslig som ett spinnhus-hjon.
Nej min Sångmö! dig ej tvinga!
Blott dig visa som du är!
Sjung den ton, du fått, och svinga
Högre ej, än vingen bär.
Än en gång du måste lofva,
Att du aldrig gör dig till.
Hellre lägg dig ned att sofva;
Sof ihjäl dig, om du vill
