Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 1.djvu/170

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

164


Flickan vid spegeln.


I dag jag fyller tretti år.
Det gör mig ändå sorg,
Att jag i mina yngre år
En gång gaf bort en korg.
Nu kan jag ingen fästman få:
Hvad gör jag nu med ögon blå?

Hvad gör jag nu med ögon blå
Med glans som himmelens,
Då blicken ej kan hvila få
Och smälta i en väns!
Jag känner ångren nu i grund:
Hvad gör jag nu med purpurmund?

Hvad gör jag nu med purpurmun
Det kan jag ej förstå,
Då ingen kommer under fund
Med rosorna derpå!
Det väcka kan mitt hjertas harm:
Hvad gör jag nu med hals och barm?

Hvad gör jag nu med hals och barm,
Då ingen älska vill,
Och ingen yngling, öm och varm,
Vill luta sig intill. . . .
Men, ack! mig hör väl ingen man:
Jag redan gått för långt, minsann!