Den här sidan har korrekturlästs
174
Höst-rim.
O! hvad storm,
O! hvad gorm
Utaf vindar och löf!
Man kan riktigt bli döf,
Sådant prassel och stoj,
Och ett skrik och ett skoj:
De ju hålla ett hus
Och ett larm och ett brus
Och ett sus och ett dus,
Liksom vore vår jord
Blott för deras skull gjord.
O! hvad storm,
O! hvad gorm!
Hela rymden är grå,
Kall och hemsk som ett lik.
Ej den ringaste flik
Syns på himlen, den blå.
Och med herrskande makt
Nordens snögud har lagt
Sina golf af kristall
Öfver böljornas svall;
Ty en gud utaf snö
Kan ej alls tåla sjö:
Han blir sjösjuk på stund,
Då han ser minsta sprund
Uti vikar och sund.
