Den här sidan har korrekturlästs
175
O! hvad storm,
O! hvad gorm!
Och hvad knak
Och hvad brak
Uti kroppås och tak!
Hur det tjuter och gnyr
Hur det snöar och yr —
Gud vet, hvilken som styr!
Fy, en sådan natur!
Inom hus som i bur,
Är man dömd att bli still.
Ingen vågar sig till,
Om han aldrig så vill,
Sticka nästippen ut
Om sin förstuguknut —
Den kan snöpligt ta slut.
O! hvad storm,
O! hvad gorm!
Ifrån hufvudet ned
Genom vadorna med,
I hvarendaste led,
Genom ryggmerg och skinn
Tränger kölden sig in.
Och som is är min blod.
Om blott själen förstod,
Hvad han borde förstå,
Tog han skridskor uppå
Och försökte att gå
I kanalerna små.
