Den här sidan har korrekturlästs
179
Från en husmamsell på landet.
Gudskelof, att tvätten nu är slut,
Jag har fått en fristund som mig gläder!
Söta du! alltsedan jag kom ut,
Har jag hållit på att dra ut kläder.
Herrskapet är adel, som du vet,
Fröken nyss har gått och läst för presten.
Frun är smärt, men brukspatron är fet,
Men ofantligt hyggliga för resten.
Gården skuggad är af ek och lönn,
Fast på vintern nu är allting fruset;
Trädgård, som går ända ner till sjön,
Och en stor anläggning bakom huset.
Straxt bredvid logera helt förnöjdt,
I en byggning mellan höga lindar,
En bokhållare, som blåser flöjt,
Och en gammal inspektor som vindar.
Så ha vi ett hyggligt presterskap:
Frun skall vara sjelfva hjertligheten.
Bruket har sin egen äskulap,
Stor och rund som solen i Profeten.
