Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 1.djvu/187

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

181


Kossan.


Skulle jag bland djuren välja,
Valde jag att vara ko;
Kan hon bara riktigt svälja,
Har hon lifvets högsta ro.
Aldrig hon behöfver tänka,
Aldrig kan hon blifva enka.

Öfverallt hon bergning finner,
Aldrig saknar hon ett bo.
Sämsta torparhustru spinner
För att köpa sig en ko.
Aldrig har hon minsta möda
Att på ärligt sätt sig föda.

Lefver, fast hon ej arbetar,
Lugnt, der hon på ängen går.
Gräset, dagen om, hon betar,
Liknöjd, hvilken som består:
Kungar må det gerna vara,
Grefvar, eller bönder bara.

Klagar hela verlden öfver
Penningbrist och dålig skörd.
Brist på timotej och klöfver,
Att en sten kan blifva rörd:
Aldrig tycks det kossan röra.
Hennes lugn kan ingen störa.