Den här sidan har korrekturlästs
182
Längst i söder, högst i norden
Är hon hemma öfverallt —
Ja, hon är för hela jorden
En barmhertighets-anstalt.
Hvad hon gör, gör hon med allvar —
Mjölk och smör och ost och kalfvar.
Nobelt vet hon sig att skicka,
Ädel är dess själs natur,
Ögon har hon som en flicka,
Allt för goda åt en tjur.
Mången fröken, som vi tycka,
Skulle dermed göra lycka.
Hvart man än må henne flytta,
Aldrig hör man hennes knot.
Medan hon gör verlden nytta,
Gör hon ej en mask emot.
Alla hon betjenar lika:
Både fattiga och rika.
Skada, då berömd hon blifver,
Att hon i min bok så här
Ej kan läsa hvad jag skrifver,
Annars blef hon i mig kär.
Säkert skulle hon ej glömma
Att min poesi berömma.
