190
Snösparfven.
Kom in, kom in, du lilla sparf som hackar
På fönsterrutan! den kan gå i tu!
Hvad du är dum, som far omkring och flackar,
Då vintern är så sträng och kall som nu.
Förgäfves hackar du på fönster-listen:
Kom in, kom in! jag aftonbrasan tändt.
Flyg hörnet om, så ser du farstuqvisten,
Der jag har ställt min kammardörr på glänt.
Nå nå, hvad nu! jag tål ej näsvisheter,
Flyg lagom! ja förlåt, jag talar rent.
Aha! du tittar på min thermometer,
Förlåt, förlåt! »var ej så illa ment!
Sjung ut, om du är svång och öfvergifven,
Du ser mig just ej ut att vara blyg.
Hvar är ditt hem, hvar är du mantalsskrifven?
Förlåt jag frågar: har du prestbetyg?
Du fryser visst. Min Gud, du går ju bara
I sommarbyxor, denna årsens tid.
En tuting kanske? får det lof att vara?
Kom in, kom in! så få vi språkas vid.
Jag sitter här och skrifver poesier;
Du kunde hjelpa mig en liten smul:
Jag sätter ord, du sätter melodier —
Så ge vi ut — en liten bok till jul.
