Den här sidan har korrekturlästs
215
Himlen syns mig öfver jordens däld,
Som en karta, till vår ledning ställd.
Lysen mig då, himlabarn! på vägen
Till min faders gudaborg, belägen
Bortom solen, dit min ande trår,
Till Olympens evigt gröna vår!
Källan.
Du lilla källa! klar och mild!
Invid din strand jag trifves gerna,
När i din famn du bär en bild
Af dagens eller nattens stjerna.
Bland blommorna uppå din strand
Hur skön är aftonen, hur rolig!
Då jag med lutan i min hand
Får sitta der med dem förtrolig.
När själen saknar hopp och tröst,
Jag flyr till dig och stilla gråter.
Och vid ett ljud af lutans röst
Uppklarnar hoppets stjerna åter.
