Den här sidan har korrekturlästs
216
Damon och Iris.
(Idyll.)
Iris.
Säg för Guds skull, Damon lilla
Älskade! hur är det fatt?
Säg min engel, mår du illa,
Handen darrar kall och matt?
Ömma herde! svara, svara,
Låt mig ej förtviflad stå!
Damon.
Säkert jag förkylt mig bara,
Ty min mage kniper så.
Iris.
Att dig bota, hvarje droppa
Ur mitt hjerta vill jag ge.
Damon.
Gif mig hellre hafresoppa
Och en kopp med fläder-te.
Iris.
I mitt öga kom och blicka!
Jag dig tusen kyssar ger.
Damon.
Ack! en smörduk, bästa flicka!
Skulle lindra mig långt mer. —
