Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 1.djvu/234

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

228


Flickans dröm.


Högt solen stod på bergets topp
Med rosenfärgad kind.
Och blomman slog sitt öga opp
För kärlig morgon-vind.
Jag hornets skall i lummig skog
Ur fjerran hörde än.
På munter jagt Alexis drog,
Jag bad: ”kom snart igen!”

I dalens lugn jag satt mig ned,
Och band en krans så skön;
Och lärkan sjöng, och jag sjöng med
Min enkla morgon-bön.
Och bäcken slog dertill så gladt
Sin silfver-sträng och log
Åt eko, som på berget satt
Och ljudet återtog.

Men kransen, färdig längese’n,
Af mång’ förgätmigej
Mot qvällen börjar vissna ren;
Alexis kommer ej.
”Han kom ju dock med eldig blick,
Så glad hvar qväll till byss;
Har han nu glömt den kyss, han fick,
Den ed, han gaf mig nyss?” —