Den här sidan har korrekturlästs
34
Den Otålige.
Jag vill fråga om jag bör
Lefva eller ej!
På hvar fråga, som jag gör,
Svarar lifvet: ”nej!”
På min bana, hvart den bär,
Lyser ej ett ljus.
Jorden med sin rikdom är
Dock ett fattighus!
Ingen vänlig stjerna ler
Öfver tidens haf:
Verlden är, så långt jag ser
En kaotisk graf.
Jorden är en konstig boll,
Kullar natt och dag;
Djur och menskor äro troll,
Så är äfven jag.
Derför gnor hon i det blå
Med förtviflad hast,
För att se hur klent vi stå
På dess snurra fast.
Sjelfva håret blifvit grått
I min motgångsnatt:
Ödet har mig riktigt fått
Uti lufven fatt. . . .
