Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 1.djvu/54

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

48

 
 ”Frid och fröjd är mitt humör,
Med och utan fyrkar.
Aldrasist, till dess jag dör,
Glädjens gud jag dyrkar."

 ”Dricka ur och fylla på,
Kan väl ej förtyckas!” —
Bröder! den som talar så,
Är väl värd att tryckas.



Nyårs-sång.

(1853.)


 Välkommen främling! Fast jag dig ej känner,
Jag helsar dock som vän med fröjd och hopp.
Om se'n vi skola skiljas såsom vänner,
Det få vi se vid målet af ditt lopp.
Jag vet ej ännu hvad du för i skölden:
Om du bär värman eller nordankölden
Inom ditt hjerta för mitt sanna väl.
Dock, hur som helst, du skall mig ej förtrycka.
Af tiden tigger jag ej lifvets lycka;
Från jordens dimmor lyfter jag min själ.

 Från ljusets fader kommer all god gåfva.
Mitt hjerta älskar att tro Gud om godt.
Jag vet hans löften hålla hvad de lofva,
Då jordens löften äro drömmar blott.