55
I öfrigt tyckes verlden vara lugn.
I Norge glunkas litet om baptismen.
Af oss har Danmark fått en kakelugn,
Att sätta värme i skandinavismen.
I Byssland är man artig till den grad,
Att man i Petersburg har Aftonblad.
Hos oss har tiden tagit skatt ibland:
Vi rabbla ännu opp de långa buden,
Och erkänt har till slut vårt kristna land,
Att menniska som vi, är också juden.
Nog var det rätt att han kom under tak:
Hvad gjorde det, att näsan ej var rak?
Vår kröning gick galant, och präktig var
Med guld och purpur, kronor och rubiner,
Trumpeter, riks-stånd, kåpor och standar,
Och utur grafven gamla Caroliner,
En trupp i kyller, som allvarlig red —
Jag såg dem ej, jag var ej bjuden med.
Vårt riksmuseum huggs och hamras på.
För dess fullbordan tycks man riktigt skygga
”Om Herran icke bygger huset, så
Arbetas fåfängt utaf dem som bygga”.
En ny förbistring kanske, ja, hvem vet,
Som fordomdags vid Babelska museet!
Jag kan ej finna ringaste reson
Att anse lärdom mager nu för tiden:
I Upsala vi haft en promotion,
Der hvar högvördig fått — en hatt af siden.
Och det slags lager aldrig minskas, ty
Hos Söderström man köpa kan en ny.
