57
Vår stad har klagat öfver brist på ljus,
Att gasen brinner som den sämsta lampa.
Man talar ej om rep i hängd mans hus,
Jag annars talte om Carlskronas hampa.
Min sångmö har en viss belefvenhet:
Hon talar just ej om allt hvad hon vet.
Farväl, du gamla år! ditt värf är slut:
Nu kan du lugn och obekymrad vara.
Farväl, som du, jag också pratat ut:
Min sångmö skall i nyårs-ottan fara.
Förlåt, godt folk! att jag så tanklös står,
Och glömmer bort att önska godt nytt år!
Det farliga nätet.
Den lömska spindeln sina trådar spinner,
En led figur med bof-fysionomi.
Hans ögon listigt öfver nätet brinner,
Om något rof han spana kan deri.
Flyg varsamt, fluga! akta dig för nätet,
Kom ej för nära spindelmajestätet.
Men flugan flög ändå. Men ack! hur gick det,
I blinken hon i röfvarkulan satt.
Banditen spejade omkring distriktet
Och flög på rofvet som en tigerkatt.
Till bouppteckning han embargo lade
På vingar och på allt hvad flugan hade. —
