73
Bostället.
Min Gud, så trefligt! fyra rum
Och kök — och allt nyrepareradt!
Och fönsterrutor nitton tum,
Just herrskaps-likt och val rangeradt!
Här i sängkammarn får du lof
Att se, hur solen vänligt skiner —
Ack, titta! hvilken söt alkov
Med tryckta nettelduks-gardiner!
Amanda! om du vore här,
Och såg, hur jag här går och stökar!
Förmaket är rätt nätt, och der
Stå dina kära blomsterlökar.
I salen, blekröd till sin färg,
Murgrönan sig kring taket slingrar.
Pianot utaf Söderberg
Står blott och väntar dina fingrar.
Och hvilken utsigt! hulda, kom!
Se holmen der vid ”Prestens udde”,
Der solen just går ned, liksom
Hon tänkte ta den till sin kudde.
Och der, hur vexla skog och slätt
Romantiskt mellan berg och byar!
Och vattnets spegel, violett,
Tar färgen utaf qvällens skyar.
