Den här sidan har korrekturlästs
74
Du kan ej tro, hvad jag är glad!
Af höns jag har en evig skara.
Tolf gäss i vassen ta sitt bad,
Och grisar präktiga och rara.
Der nere korna gå i bet,
Och grålle, tjudrad vid sin lina.
Hvar oxe, som vår prost, är fet,
Hvart får, som länsmans tjocka Stina.
Jag lycklig är på sätt och vis,
Men timmarne gå ändå sena.
Visst har jag här ett paradis,
Fast jag, som Adam, går allena. —
Men ack! då i sin blomster-skrud
Midsommarn firas gladt och värdigt,
Då for jag hit dig såsom brud —
Då först är paradiset färdigt.
Den dumma mannen.
”Min man är dum,” utlät
Sig en gång fru von U*** —
Man vet nog hvarför det:
Han henne tog till fru.
