Den här sidan har korrekturlästs
106
Samtal med Stormen.
(Sandhamn.)
Vilda storm! med harm jag sitter
Blickande mot hafvets rand,
Hur du ilsken, vred och bitter
Kastar böljan mot min strand.
Vildsint är ditt lynne vordet,
Och för ditt fördömda gorm
Ingen annan kan få ordet —
Usch! du är för otäck, Storm!
Mig din vilda vrede harmar,
Du gör hemgång på vår jord:
Hvarför skriker du och larmar?
Ingen har ju sagt ett ord.
Som en bandhund argt du skäller,
Vänder hafvet ut och in.
Ingen roddarkärring heller
Har en sådan käft som din.
Se, hur Korsö står begrafvet
Midt i skummet med sin fyr.
Som en tragedi är hafvet,
Stormen är dess ouvertyr.
