Hoppa till innehållet

Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 2.djvu/113

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

107

Hafs-örn, djerf i strid och fara,
Svigtar för så skarpa tag,
Skogen kan sig knappt försvara,
Klippan darrar för hvart slag.

Upphör med din skräck och fasa,
Tänk, o Storm! på hvad du gör!
Är det menskligt att så rasa,
Endast utaf misshumör!
Men om buller, blåst och väta
Roa dig, så gå då på.
Det skall fan stå här och träta,
Lungsot kan man få ändå.

Stormen.

Gå och lägg dig, drummel!
Stå ej här och prata.
Hafvets vilda tummel
Är ej för din själ.
Backstu-hjon vi hata,
Sådant skräp vi rata!
Gå du hem och mata
Getterna, farväl!