129
Utaf kärlek tidt och ofta fången
Fladdrar han och skyller på naturn.
Hoppet om en liten puss för Sången,
Narrar honom in i jungfruburn.
”Diamanter” han ur luften tvingar,
”Guld och purpur” tar han i ”det blå”,
Flyger genom skyn på ”gyllne vingar”,
Skäms att visa folk sin paletå.
Ofta glömmer han uppå Pegasen
”Att sig skaffa mynt och eget tak”.
Deraf kommer den utslitna frasen,
Att ”affärer ej är Skaldens sak”.
Ack, så dumt! här ligger ju beviset
Klart och tydligt, att man kan bli flat:
Han på Börsen vinner högsta priset
Ofta, då grossörn ger upp sin stat.
Tung är ändå för de Skalde-nackar
Deras himmel, fast af ”lyror full”.
Midt i vintern svetten af dem lackar
För ideernas och rimmens skull.
Skönt det klingar väl att ”lagrar skära”,
Afundsvärdt är dock ej Skaldens kall.
Oftast är hans lif, i all dess ära,
Sorgligt, som ”en balsam-poppels fall”.
