Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 2.djvu/136

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

130


Visa.


På lätta vingar tiden ilar fort,
Och år och månader skifta.
Men ack! hvad har jag stackars flicka gjort,
Att jag mig ej kan få gifta!
Ack, kära systrar små! hvad tycker ni:
Bör ungkarlslifvet icke utdömdt bli?
Ack, om jag lagar fick stifta!

Jag sett så mången ung och vacker karl,
Som tyckts så ömt på mig blicka.
Men ingen friar, och jag brådtom har,
Ty jag är snart en gammal flicka.
När jag helst tala vill om giftermål,
Då pratas endast om Sebastopol,
Att man förargad kan spricka.

Det är ju faseligt i unga år
Att sitta ensam och klaga.
Apthekarn kan visst vara bra för sår,
Men är för skröplig att taga.
Och Stadsfskalen kan visst vara rask —
Men Herre Gud, en sådan puttifnask
Kan mig alls inte behaga.