132
Missräkning.
I yngre dar jag tänkte att bli prost.
Hvem vet, kanske det hade varit bäst.
Jag hade då fått gå i svart koftan
Och rökt min pipa makligt hela dan.
Jag vet ej, men det föll mig in ibland,
Jag skulle biskop bli i Hernösand.
Jag hade redan gjort mig opp en plan
Att läsa glupskt — men snart gaf jag det fan.
Jag fick en svåger, som var sjökapten,
Och läsa blef det mycket mindre sen.
Jag trifdes helst på blåa vågens djup —
Han hade en för präktig segelslup.
Och glad jag flög om sommarn fri och lös.
Om vintern satt jag innestängd och frös.
I boken hängde näsan gredelin:
Den tiden fanns gudsgåfvor af latin.
Och till på köpet snäste mig hvar dag
En informator, lika lat som jag.
Men ack, en vår, jag mins: termin var slut.
Gymnasium jag hade tråkat ut.
