150
Landsvägs-poesi.
På en vinterfärd mellan Stockholm och Upsala.
Farväl, du gamla Stad, farväl, Nortull!
Jag far ifrån Er, för mitt nöje skull,
Som fogeln glad, som sluppit ut ur buren.
Farväl, Sankt Erik, målad uppå muren!
Du ser mig ut att vara några år,
Och litet flat — att du i porten står.
Ett visst medlidande för dig jag hyser:
Tulln vaktar nog sig sjelf — gå in, du fryser!
Stallmästargården nu förbi jag styr,
Ett ställe, fullt af punsch och äfventyr.
Kappköringen går nu som bäst på isen,
Och folket trängs och sneglar på — polisen.
Är vädret stekhett, regnigt eller kallt,
Polisen är, som luften, öfverallt.
Den har, som jag, här ingenting att göra.
På vädjo-banan ämnar jag ej köra.
För mig att åka si så der ”på Herr”,
Det lönar ej med en gästgifvar-märr.
Jag heldre vill i ögnasigte taga
Det härliga, det mångbesjungna Haga.
