Den här sidan har korrekturlästs
181
Det lönar icke mödan att hålla några tal
Om nästet som hon kallar för stad.
Der går hon melankolisk och skapar sjelf sitt qval,
Och aldrig ser hon ut riktigt glad.
Ja, stackars kräk, hon glömmer naturens enkla lag,
Och derför har hon sorger och brist.
Gud vare tack, att jag är en liten fågel jag
Och kan få gunga glad på min qvist.
Jag menskans flärd och dårskap rätt ofta skrattar åt,
Men ömkar mig också mången sång.
Mot hennes drömda lycka och hennes lumpna ståt
Jag byter ej min frihet och sång.
