Den här sidan har korrekturlästs
182
Skärgårdsflickan.
Vänligt öfver morgondimman
Solen väcker skog och äng,
Sofver aldrig öfver timman,
Stiger aldrig sent ur säng.
Foglar qvittra, vindar hviska,
Örnen far på härnads-tåg;
Måsar, ute för att fiska,
Vittja våg på våg.
Med sin bytta uti handen,
Skurad i hvartenda nåt.
Vandrar flickan ner till stranden,
Skjuter ut sin lätta båt.
För att mjölka skall hon fara,
Och vid årans raska gång
Sjunger hon, och bergen svara
Gladt på hennes sång:
Ila, min åra!
Våg, var mig huld!
Lys i min fåra,
Sol utaf guld!
Då vågorna nicka,
Så gläds jag deråt:
